typ trettionånting

skrev detta inlägg förra våren men det är värt att upprepas.

våren - het på gröten

jag minns när våren var en flörtig gentleman som med varma vindar fick dig att fnittra som en flicka, doften av jord o mylla gjorde dig upprymd, ljusare kvällar ingav löften. varje varm solstråle som smekte din kropp fick han dig att med glädje ta av dig plagg efter plagg, tills du stod där, naken o redo för att han skulle infria alla löften. vilket han alltid gjorde också.

numera beter sig våren som en yster yngling som knappt hunnit innanför ytterdörren förrän hans hand hamnat på ditt könsorgan....

jo det är säkert en massa hormoner som spökar. det är fantastiskt att det finns ett barn där inne men själva magen har jag aldrig riktigt gillat.

hormoner ja. idag fick jag ett psykbryt på jobb o fick gå hem tidigare. grät hela förmiddagen o kunde liksom inte sluta o vet inte riktigt varför heller. det är bara så mycket just nu. jag sörjer det liv jag ska lämna o det liv jag o niclas aldrig kommer att få, där det bara är han o jag. o jag känner mig livrädd inför min uppgift som mamma. eller kanske inte just uppgiften men titeln - MAMMA! i resten av mitt liv ska jag vara mamma...  nån ska alltså stå i en affär o skrika mamma till MIG! gud vad läskigt. hjälp! 

nä, jag vill inte bli mamma! är det försent att hoppa av??!



28/2


16/3


1/4, vecka 34+4

lite skillnad men inte så mycket. ligger exakt på kurvan. gått upp 15 kg än så länge. jag vill INTE gå upp mer. det ska bli så skönt o bli av med magen. sen får det räcka med kids. en är mer än tillräckligt.

hey dow