typ trettionånting

jag tänkte att det var dags att växa upp. att verkligen bli vuxen. att ha pengar på kontot o slippa vända o vrida på varenda krona.
så jag skrev in mig på arbetsförmedlingen igen. tänkte att nu jävlar ska jag jobba heltid o bli jobbtrött o längta till helgen o semestern precis som alla andra. precis så som det var en gång.
men så kom antagningsbeskedet från högskolan. jag visste att jag hade en chans att komma in men hoppades nästan på ett nej så att jag skulle hålla mig till vuxenplanen.
men jag kom in.
o nu går hjärnan på högvarv.
3.5 år m csn, tentor, dåligt med pengar. 36 år gammal när jag är klar. o nånstans däremellan ska det kanske klämmas ut en unge o med det kommer mammaledighet. så låt oss säga att jag är 38 år då när jag pluggat klart.

önskar jag var 23.


sista dagen på semestern.
himmeln utanför fönstret är stålgrå.
känslorna byter ut varandra. illamående, glädje, ångest, stress, längtan, åtrå, lycka, saknad, panik, sorg.
4 veckor av tankar. känns som en evighet men ändå inte. behöver tänka i 4 veckor till. jag är inte klar!

sophie i ett nötskal med velighet o tankar.
jag var pepp på högskolan. köpa pennor, böcker, kollegieblock, en ny väska. jag var t o m beredd att ge upp min ouppkopplade frihet o skaffa dator o internet.
känns långt borta nu. för jag valde vuxenplanen. lärarplanerna får vänta ett år.
har min vana trogen alltid valt den svåra, oerhört långa vägen. inte ens mina tarotkort kan ge mig en fingervisning om jag valt rätt. allt hänger tydligen på mig o min inre styrka. veliga sophie ska välja...

men musiken som strömmar ur högtalarna ger mig en explosiv glädje inombords. vill dansa, sjunga, skratta högt, sväva mot himmlen.
o jag saknar dig, dina händer på min kropp, din doft, dina andetag nära mig. jag vill stanna i sängen med dig. hela dagen.