söndagstankar
vi fodrar ensilage o alla hästar är hungriga o sparkar på boxdörrar o gnäggar. men i cherikans box syns igen häst till. jag noterade det tidigare när jag gick genom stallgångarna. men de flesta hästar ligger ner när vi kommer o jag tänkte väl att han inte rest sig upp än. nu blev jag däremot orolig o kollar in i boxen. ingen häst.
-var är cherikan?
-han är död.
-VA??!
-han bröt benet i hagen o nödlaktades på plats.
-men...? nää.
ute i hagen ligger en stor hög med spån som färgats rött av cherikans blod. småhästarna blåser lite nervöst o vill inte gå nära. med långa halsar luktar de försiktigt på blodpölen o går sedan o ställer sig på andra sidan av hagen.
tänk så snabbt livet kan tas i från oss. det finns ingenting som är för evigt. det är så otacksamt.
jag stod inte cherikan särskilt "nära". jag har bara sett honom ett par gånger men ändå kan jag inte riktigt släppa det faktum att han inte finns längre. det känsn så konstigt.
jag vet att djur inte tänker så. de lever i en bekymmerlös tillvaro i nuet. vi borde kanske tänka mer som de. inte övertänka saker o ting så som vi gör. överanalysera.
stal en bild från mcrs hemsida på cherikan.
när jag kom hem från stallet var jag hungrig som fan o hetsåt godis, bullar med kaviar o varm choklad. så jävla gott. sen däckade jag i sängen.
en helt vanlig söndag alltså. so far.
tjingeling
