kärlek
vågar knappast tänka det. än mindre säga det högt. som om orden, när de väl är där ute, bekräftar något. bekräftar min naivitet. jinxar. kanske kommer de tillbaka till mig o hugger mig i ryggen? sannolikheten är stor. mina erfarenheter säger mig det.
men när jag väl format orden, gett dem luft under vingarna o de existerar där ute, de är numera en del av historian, så vaknar en panikartad känsla inom mig.
jag tänker för mycket. herregud, jag vet.
tänk om jag kunde hitta off-knappen.
orden som jag knapp vågade tänka, än mindre yttra, är sköra som såpbubblor. jag går bara o väntar på att de ska gå sönder.
för det är det som är problemet. det som alltid varit problemet.
jag är rädd. livrädd.
försöker låta bli att vara det denna gången. vill inte vara det.
vågar jag inget, vinner jag inget.
så jag släpper livbojen.....o låter det ske.
men när jag väl format orden, gett dem luft under vingarna o de existerar där ute, de är numera en del av historian, så vaknar en panikartad känsla inom mig.
jag tänker för mycket. herregud, jag vet.
tänk om jag kunde hitta off-knappen.
orden som jag knapp vågade tänka, än mindre yttra, är sköra som såpbubblor. jag går bara o väntar på att de ska gå sönder.
för det är det som är problemet. det som alltid varit problemet.
jag är rädd. livrädd.
försöker låta bli att vara det denna gången. vill inte vara det.
vågar jag inget, vinner jag inget.
så jag släpper livbojen.....o låter det ske.
Kommentarer
Trackback
