typ trettionånting

det sägs att man drömmer mycket o konstigt när man är gravid. jo tack.

här om natten var jag jag en polis som tillsammans med mina kollegor skulle storma en ockuperad byggnad full med anarkister. maskerade ungdomar i palestinasjalar. min egen ungdom alltså... jag hade en pistol men den var inte riktig så jag fick slåss o sparka på de maskerade kidsen. hela tiden skrek jag till mina kollegor att ge mig ett riktigt vapen men ingen hörde mig. det var hemskt att behöva slåss med kids som egentligen hade samma åsikter som jag även om jag var polis. varje slag gjorde lika ont i mig som på dom.

tydliga tecken här. att jag bråkar med min ungdom o håller på att lämna en stor del av mig själv, en del jag känner till, o att jag känner mig maktlös.

i natt drömde jag att jag fick chansen att resa tillbaka i tiden för att rädda en ung pojke som dog alldeles i onödan. drömmen skulle kunna ha varit en film. den kändes som en film o var väldigt lång o klar. trots att jag kom på hur jag skulle rädda pojken så missade jag min chans o pojken dog o jag var misslyckad.
ännu en gång -  känslan av maktlöshet!

så känner jag mig nu i allting. fullkomligt maktlös. 
känns som om jag står bredvid mig själv o ser hur livet bara förändras utan att jag kan ingripa. bilden av mig själv bara rycker uppgivet på axlarna o suckar. jaha. det är visst så här det ska bli o vara.

dags att börja gilla läget? kanske...