nu så
nu börjar kommentarerna rulla in. var bara en tidsfråga. jag vet vem den anonyma kommentaren är ifrån.
ja hur kan man tvinga någon att bli förälder? motfrågan blir automatiskt: hur kan man tvinga någon att göra abort?
han sitter på två vinnande utgångar o jag sitter med två förlorarutgångar. i båda mina fall är min kropp inblandad. men han kan smita hur jag än väljer.
det är konstigt att du som är kvinna ställer en sån fråga. men jag har varit exakt i din position när tre av mina killkompisar också ofrivilligt blivit pappor. man vet inte bättre när man inte varit där själv kan jag säga idag. man har inte en aning hur det känns i kroppen o det är så jävla lätt att skylla allt på den hemska kvinnan som förstör livet för den stackars killen (som trots allt var med o gjorde barnet o förmodligen haft sex o samlevnadskunskap i skolan...).
jag håller med om att det är fel att tvinga någon att bli förälder men det är också fel att tvinga någon att göra abort.
så vi sitter med två delikata filosofiska o moraliska frågor. hur vi än väljer så kommer någon att bli förlorare. men ett barn borde snarare ses som en tillgång än en anledning till en förlust.
kan berätta att mina killkompisar idag inte ångrar en sekund över att ha blivit pappor. det är en stor förändring i livet men det går faktiskt att följa sina drömmar o mål även med ett barn vid sidan. det är bara du själv som stoppar dig.
idag mår jag faktiskt himla bra. vaknade visserligen halv sex i morse o kunde inte somna om. men de där jobbiga tankarna fanns inte där. de har inte dykt upp på hela dagen. inte ens den där onödiga kommentaren kan rubba mitt goda humör idag. tänker till o med ta tag i lägenheten o städa o diska den enorma disken som pryder diskbänken. kanske hinner jag träna ikväll också!
o ska ni kommentera så kan ni åtminstone stå för era åsikter o skriva era namn.
kärlek
ja hur kan man tvinga någon att bli förälder? motfrågan blir automatiskt: hur kan man tvinga någon att göra abort?
han sitter på två vinnande utgångar o jag sitter med två förlorarutgångar. i båda mina fall är min kropp inblandad. men han kan smita hur jag än väljer.
det är konstigt att du som är kvinna ställer en sån fråga. men jag har varit exakt i din position när tre av mina killkompisar också ofrivilligt blivit pappor. man vet inte bättre när man inte varit där själv kan jag säga idag. man har inte en aning hur det känns i kroppen o det är så jävla lätt att skylla allt på den hemska kvinnan som förstör livet för den stackars killen (som trots allt var med o gjorde barnet o förmodligen haft sex o samlevnadskunskap i skolan...).
jag håller med om att det är fel att tvinga någon att bli förälder men det är också fel att tvinga någon att göra abort.
så vi sitter med två delikata filosofiska o moraliska frågor. hur vi än väljer så kommer någon att bli förlorare. men ett barn borde snarare ses som en tillgång än en anledning till en förlust.
kan berätta att mina killkompisar idag inte ångrar en sekund över att ha blivit pappor. det är en stor förändring i livet men det går faktiskt att följa sina drömmar o mål även med ett barn vid sidan. det är bara du själv som stoppar dig.
idag mår jag faktiskt himla bra. vaknade visserligen halv sex i morse o kunde inte somna om. men de där jobbiga tankarna fanns inte där. de har inte dykt upp på hela dagen. inte ens den där onödiga kommentaren kan rubba mitt goda humör idag. tänker till o med ta tag i lägenheten o städa o diska den enorma disken som pryder diskbänken. kanske hinner jag träna ikväll också!
o ska ni kommentera så kan ni åtminstone stå för era åsikter o skriva era namn.
kärlek
Kommentarer
Trackback
