nykter födelsedagsfest

så då var första nyktra kb-besöket avklarat. faktiskt inte så farligt. upptäckte en sak jag aldrig eller sällan upptäcker i onyktert tillstånd - KILLAR! haha! jag är usel på att ragga o spana. oftast trillar killarna in i min värld o inte tvärtom.

dagen började med shopping i stan. om jag är usel på att ragga är jag ännu mer usel på att shoppa kläder. ibland tvivlar jag på om jag verkligen är en tjej... jag HATAR att köpa kläder o skor. jag är tydligen oförmögen att hitta kläder. men denna dagen fann jag en skjorta o ett långt linne. måste börja tänka på att köpa kläder att växa i nu....sjuk tanke. brukar vara tvärtom. haha!

fick en liten, liten iittalaorgasm på åhléns city (saker till hemmet är jag grymt bra på att köpa o då fram för allt till köket) när jag såg den här koppen. har sett den förut men igår hände något. tror det var kärlek.....



aaahhh! älskar iittala. de har en sån klockren, enkel o tidlös design. skandinavisk design ÄR snyggast.

kvällen bjöd på tacos med vänner o familj o en underbar hallonsuisse till efterrätt... lovely!
o sen fick jag sitta o titta på när alla andra drack sig fulla. oj så skoj. jag, lee, jossan o the very, very drunk hannes gick efter ett tag hem till niclas. han o calle var hilariously drunk. jösses alltså.
well senare gick vi till kb o där mötte vi en massa polare. var en himla skön stämmning. kb kändes som ett välkänt vardagsrum där alla nära vänner samlats för prat, skratt o öldrickning. fint var det.
klockan blev mycket så jag o niclas gick hem till honom o jag lånade ut min lägenhet o säng till syrran för eventuellt fortsatta nattliga äventyr...hehe.
blev ett pitchstop på falafel no 1 o kebab- o pommesätning innan vi hamnade i sängen.

söndagen har spenderats med lee o jossan o en äkta tjejfrukost med snack om gårdagen o ifyllnad av varandras historier. var längesen det hände. det är nästan det bästa med att gå ut - dagen efter med väninnorna. förra sommaren var fylld med sådana. sex and the citystämmningen var ju given då. så najs.

på onsdag kommer marie hem!!!! fan vad kul det ska bli. inte sett henne på ett år. söta marie! hon o jossan har fått en lägenhet o flyttar in i veckan. åh nu får jag ha mina bästa tjejer i samma stad! nu får snart maria komma hem också så är vi fulländade. den perfekta singelgruppen, med lee som sidekick... ;)

nu ska jag äta choklad. :)
kärlek

blåvinge


the latest version of the truth

-jag vill inte minnas något. jag vill göra mig av med alla minnen.
-men jag då? jag vill minnas. jag har fina minnen. jag älskade dig.
-jag bryr mig inte. jag bränner allt o lämnar allt bakom mig.
-jag vill vara din vän.
-jag vill inte vara din.
-men jag då? mitt minne av dig då?
-jag bryr mig inte. gör vad du vill med det.
-men det är ju du som har mina fina minnen av dig i dina händer o just nu förstör du dom för mig. vill du inte att jag ska minnas dig som en människa jag älskade?
-nä.
-vad egoistiskt. men tack då. thanks for the memories.  


hallå himlen

pratade med en präst igår. o jag fylldes av en sådan lycka under tiden vi pratade o den lyckan höll i sig hela dagen. lycklig o hoppfull. inte bara på ytan utan orden o närvaron av någonting högre trängde sig in under mitt skinn o puttade undan alla onda tankar o känslor.
 
jag är verkligen inte jättereligiös o mitt vändande o vridande o ifrågasättande av allting gör att jag inte kan köpa saker rakt av. men att det finns ett högre väsen det är jag fullkomligt övertygad om. o du behöver inte vara djupt troende för att bli bönhörd. jag har blivit det många gånger. gud hör bön. så är det bara.




idag fyller jag år!!! 22 fyller jag......tssss....
barnen på förskolan har sjungit för mig o jag har fått en ballong o teckningar av dem. sen åt vi kladdkaka med massor med grädde.

en av förskolelärarna undrade en dag hur jag kan vara så snäll o lugn alltid. hmm... snäll är jag. men lugn?! haha... hon har verkligen inte sett sophies dåliga sidor. vissa dagar är jag lååångt i från lugn. men det är mest ett inre kaos som gör mitt yttre olugnt i sådana fall.
jag har tänkt på det. jag har en jäkla tålig kropp, rent fysiskt. sällan sjuk eller har ont någonstans. jag kan härda igenom det mest ömmande krämpor om jag väl har fått dom. men mitt inre, min själ, är bräcklig som tunt porslin...


kärlek 

kärleken är en katt

har redan publicerat denna innan men det behövs en påminnelse.

Vi säger att kärleken dog. I den ödsliga atomvinter som återstår efter ett kraschat förhållande är det knappt vi tror att vi själva överlevt. Men kärleken lever. För kärleken är en katt. Den stannar bara där den blir bäst omhändertagen.
Vi kan kalla katten Felicia; jag tror den är en hona. Namnet Felicia kommer ur ordet ?lycka?. Lyckan är inget som kommer per automatik. Den far sin kos om vi inte med enträgen entusiasm röjer i terrängen där vi vill att den ska spira. Finessen med den kringflackande Felicia är att hon vill ha två vårdnadshavare. Och ibland träffar vi nån som vill vara den ena av dem. I början går allt lätt. Vi när och göder vår kärlekskatt, hon spinner och slickar i sig. Men katter är egensinniga. Felicia pinkar i blomkrukor, spyr på fina mattan, krånglar med maten, klöser och rivs. Och det händer att hon smiter. Är borta långa perioder. Kanske smyger hon runt krogborden, eller också är hon på tillfällig visit hos nån som en av oss känner. Nån som matar henne med gåslever. Ja, Felicia är ett behagsjukt djur. Hur ska vi då få henne att stanna hos oss?
Jag har släppt in Felicia åtskilliga gånger, men hon har alltid slunkit iväg igen. Länge har jag grunnat på varför. Nu tycker jag att jag kommit underfund med henne. Och det är vad Felicia behöver. Hon behöver bli förstådd och accepterad som hon är. Man kan inte dressera en katt. Inte heller äga henne. Först när vi godtar hennes avigsidor kan hon bilda det kitt som kallas gemenskap. Tillsammans upptäcker vi hennes fascinerande natur, hennes temperamentsfulla skiftningar mellan att vara keldjur och rovdjur. Vi blir allt bättre på att hänga med i svängarna, och vi kommer henne närmare och närmare. Men vi måste vara två om det, annars ger hon sig av.
Det finns ett gammalt latinskt ordstäv som lyder: omnia vincit amor. Betyder ungefär: Kärleken trotsar alla hinder. Bullshit! säger jag. Katten Felicia avskyr hinder. Kärleken är en intensiv energi, den kan vara rent oemotståndlig med sin attraktiva fysik och lustarna den väcker. Men kärleken blir inte starkare av prövningar, den har alltid samma intensitet. Vi däremot blir starkare som par när vi skyddar och vårdar Felicia ömt, trots svårigheter och bakslag. Detta inträffar dessvärre alltmer sällan ser det ut som. Felicia tycks jämt vara på rymmen numera.
I denna dystra tid ska jag försöka dela med mig av mina erfarenheter om kärlekens vägar och villovägar. Felet de flesta av oss gör är att vi låter oss bländas av Felicias vackra ögon och tänker att henne kommer vi aldrig att jaga på porten. Men då är vi kära i kärleken och bryr oss mindre om vem vi ska förvalta den tillsammans med. Och det är det som är huvudtricket. Att välja en partner lika beredd som vi själva är, att hänge sig åt en av människans största utmaningar ? att bibehålla ett brinnande intresse för att verkligen lära känna kärleken och leva i fred och harmoni med den. Det kan ta ett helt liv, och det är på det sättet vi får en äkta livskamrat. Här kommer barnen in. Den allra största gåva en kvinna kan ge en man är att bära fram hans barn. Finge jag ge bara ett enda råd till mina unga döttrar, så vore det följande: Håll på er. Välj med omsorg ut den som får bli er babys far. Låt inga frögurkor så sin säd innan de visat sig villiga att med liv och lust ta hand om en opålitlig, nyckfull och lat kärlekskatt. Inte förrän man klarar av Felicia klarar man av barn. Inte ens alltid då. Katter är som bekant inte särskilt förtjusta i ungar. De tar för mycket plats. Och Felicia är omåttligt självupptagen. Dessutom är hon ju bara en katt. Barn är viktigare. Och kärleken till dem smiter inte, det kan jag garantera. Grejen är att ungar skulle behöva vänja sig vid katten Felicia. För hur ska de annars kunna hantera henne när de blivit stora? Jag menar, om de inte fått nån sjysst försmak?

Unni Drougge
Vecko-Revyn 1996

där ser man...

läste gamla inlägg i bloggen o fann det här:

"o vad händer 2008?
jag får ett jobb. mitt drömjobb. på måndag ska jag få det. jo så är det.
sen tränar jag o lyckas prestera i de mål jag satt upp.
sen träffar jag the love of my life o vi flyttar ihop o jag blir gravid.
jepp. aldrig mer ska jag trilla i trappen o stuka min fot o behöva sitta o gråta ensam i min lägenhet. jag vill att någon ska trösta mig när jag är ledsen. jag vill att någon ska vakna upp tillsammans med mig o vilja fortsätta göra det i resten av denne någons liv.
nu är jag väldigt officiell med saker jag sällan erkänner i bloggen - jag vill få ett slut på mitt singelliv! jag vill ha barn! jag vill gifta mig! så... nu var det sagt. kanske inte en sådan stor surprise - jag är ju trots allt 31."


jahapp.... kan ju konstatera att jag lyckats med två av de där önskningarna. haha!


kärlek

where the action is

vilken turbulent början på hösten det har varit. jösses. har det inte varit oplanerade graviditeter så har det varit skandaler som uppdagats o slut mellan personer man trodde skulle vara för evigt. det blir inte alltid som man tänkt sig...

angående skandalen kan jag bara säga att det var något av det största svek jag hört talats om. jag känner verkligen med lee o hoppas o tror att hon går starkare ur det här än de där andra två som svek hennes förtroende. de två har ju verkligen förlorat mycket. hoppas det var värt det. men lee har en biljett till framtiden o mexico! så jävla najs!

o slutet mellan två personer... slut på kärlek är något som man kommer att få vara med om många gånger i livet. ingenting är för evigt även om vi gärna hoppas på det. det gör oerhört ont. men ingenting blir bättre av att smutskasta varandra. det är svårt att acceptera i början när det onda gör som mest ont. men att skada den man älskat för att må bättre själv är bara dumt o löser ingenting.
växt ur smärtan o föds på nytt. till något bättre.


har varit på infomöte på barnmorskemottagningen idag med niclas.
vad ska jag säga om det? jag är äckligt nervös inför framtiden. samtidigt...ovanligt lugn. som om jag vet att allt ordnar sig. som rösten i natten sa en gång.

har haft ett par dagar nu tillsammans där allt kändes som innan. men jag känner till verkligheten. jag kan läsa o känna av honom väldigt bra. jag hoppas inte på något. jag tror inget. jag går inte omkring i ett rosaskimrande moln. han är något av det finaste jag vet men han tillhör inte mig o jag tillhör inte honom o jag tror inte att det kommer att bli någon ändring i det. men i den vetskapen känner jag mig bara...ovanligt lugn.


kärlek

röda, rebelliska minnen

Sommaren var där och solen den sken
himlen var blå och vi drack folköl.
Du hade köpt dom fast du bara var sexton
vi låg där på rygg i solen och njöt.
Plötsligt så satte du dig upp och tittade bort
du sa ingenting det behövdes liksom inte.
Sen skrek du åt solen, att den var tokig
vi började skratta så tårarna flöt.

Du sa-

Om jag somnar som Svensson så lova att väck mig
jag lovade dig och du lovade mig.



Kungarna af stan II - Charta 77


adrenalin

jag minns hur det kändes. hur alla sinnen var vakna på ett sätt som jag aldrig kommer att uppleva igen.
jag delade adrenalinet med människorna runt mig. vi var ett stort pulserande hjärta. tillsammans.

mäktig o levande. oövervinnlig.
i ett regn av kullerstenar o poliser med batonger.




http://w2.sydsvenskan.se/bildspel/asjstreet/

vackraste varelsen

igår hörde jag ett underbart, välkänt ljud. det pirrade till i magen o håret på armarna reste sig.

jag hörde ljudet av hästhovar mot asfalt

o jag kände mig som ett barn igen o ville bara springa fram o klappa hästarna! dra in den varma, söta hästlukten i lungorna. se in i de där bruna, stora, kloka ögonen. hästen är världens vackraste djur. alla kategorier. utan tvekan.
o vackrast är araben.

       
  


010 o 011

äntligen!!
det har varit stiltje i min platespotting. 010an var en jävel att hitta. inte ens när vi körde genom halva skåne i lördags hittade jag den. men så äntligen i morse på väg till jobb, så stod den där - underbara 010an! kunde inte ta den då men jag hoppades innerligt att den skulle stå kvar när jag slutade så att jag lite smidigt kunde gå fram o fotografera den. till min stora lycka så stod den kvar. tjoho.
när jag senare gick ut med hunden tog jag en väg jag inte brukar ta bara för att spotta skyltar o där hittar jag 011an! vilken dag!

snart ska jag ner till kukjobbet. fy fan. kan inte förklara ångesten i min kropp.

älsa åkte nyss till sin nya ägare. hoppas hon får det bra.

tjingeling!

ett djur mindre

så, då var liten såld. åker till sitt nya hem imorgon. verkar vara en bra kille som blev helt förälskad i henne o han bor bara en liten bit härifrån så jag kan hälsa på henne om jag vill. känns bra. är lite sorgligt att göra sig av med henne men det känns helt rätt nu. trots allt.


   


jävla lensway då! åååhh! den 11e löd leveransdatumet. men näää, nu är det nya bud. tyvärr så har de inte mina styrkor på lagret ÄN så jag får snällt vänta o se superreligiös o snäll ut. så jävla fult! herregud, barnen på jobb stannade upp i sina lekar första dagen jag kom med brillor. de tystande o stirrade på mig med stora ögon. jag överdriver inte!

betty kommer varje morgon, sätter händerna till höfterna, rynkar pannan o säger: "har du fortfarande de där glasögonen på dig? du sa juuu att linserna skulle komma idag? du ser ut som en....TANT!"
kids alltså... gotta love them!   

har fått världens sötaste hjälpreda i köket också. 16 månader gamla bruno kommer in varje dag o underhåller mig med bollekar eller så bygger vi med klossar. ibland tigger han mest käk. han kan inte prata än så det låter mest: "ööööhhhhhheeeeeeee eeeeehhh!" väldigt, väldigt högt tills han får ett smörgåsrån, en gurkbit eller spaghetti. haha... 
 

tjingtjong

kolla denna donnan då....

hehe.... lite skillnad! emo-sophie på strömsholm 1997.


sötast i hela världen

Astrid på regementet  Fred Durst-fan o Astrid i bokskogen  Astrid i snön i Revinge  bus i snön på Sommarbo   

höööööst

äntligen är det höst på riktigt! underbara älskade höst! ljuset o luften är fantastisk.
o jag fryser.... jag fryser väl aldrig? har t o m stängt fönstren. lee var happy, oh so happy. äntligen fick hon sin vilja igenom...haha!
jag fryser, har ont i brösten som faaaan, är overkligt trött o känslorna går upp o ner. bara att gå in på min egen blogg eller på facebook ger mig hjärtklappning. jag mår bäst i min egen värld. men jag kan inte låta bli att sakna honom. o varför skulle jag inte göra det? jag tycker om honom o det har jag inte slutat göra bara för att.

varit i lund o sösdala i helgen. ätit i princip hela tiden. efter den senaste veckans minimala matintag så var det skönt att vara så pass avslappnad o lugn så att jag kunde äta. o jag är ledig en hel helg! känns fantastiskt bara det.
idag är det jobbsök o promenader i solen som gäller. förkylning på väg men jag har inte tid med sånt trams o tänker trotsa halsont o täppt näsa in i det längsta.

ha det fint!

jag tänkte efter lite och..

..feministen i mig vaknade.

varför är det så synd om killen?
i tusentals år har kvinnan varit en lägre stående varelse. mannens behov har alltid prioriterats först. förr brändes vi på bål. idag får vi nöja oss med lägre löner.

det enda kvinnan har är sin kropp. det är vår enda makt. o den kränks ändå dagligen av vår mansdominerande värld. på mtv sker det dygnet runt. i en skogsdunge sker ett annat övergrepp. i hemmet tysta vrå ett annat.

det konstiga är att det är mest kvinnor som attackerar kvinnor i såna här frågor. vi kommer aldrig ta över patriarkatet om vi inte håller ihop.

jag tänker inte ta mer skit. jag vet inte hur det är med er andra?

jesus, walk with me



When I wake up in the morning
feel the sun shine on my face
I get up and I'm yawning
There is so much time I can waste


Cause I need this
God feed me with your love
And take me through the day


Fool me into believing
I don't care if your deceiving me
I wouldn't want it any other way
‘Cause then I'd only stay the same


Fool me into believing
I don't care if your deceiving me


When I wake up in the dawning
And the day is not far away
Find my way in a dark room
That my eyes fail to see through


If God made me
Will Jesus save me?
And take me through the day


Fool me into believing
I don't care if your deceiving me
I wouldn't want it any other way
‘Cause then I'd only stay the same


Fool me into believing
I don't care if your deceiving me
Before I go I need to be
Something more than the skin and bones you see

‘Cause everywhere I go
Everywhere I've been
And everywhere I'm going to
I only go with you


/Club 8


nu så

nu börjar kommentarerna rulla in. var bara en tidsfråga. jag vet vem den anonyma kommentaren är ifrån.

ja hur kan man tvinga någon att bli förälder? motfrågan blir automatiskt: hur kan man tvinga någon att göra abort?
han sitter på två vinnande utgångar o jag sitter med två förlorarutgångar. i båda mina fall är min kropp inblandad. men han kan smita hur jag än väljer.

det är konstigt att du som är kvinna ställer en sån fråga. men jag har varit exakt i din position när tre av mina killkompisar också ofrivilligt blivit pappor. man vet inte bättre när man inte varit där själv kan jag säga idag. man har inte en aning hur det känns i kroppen o det är så jävla lätt att skylla allt på den hemska kvinnan som förstör livet för den stackars killen (som trots allt var med o gjorde barnet o förmodligen haft sex o samlevnadskunskap i skolan...).

jag håller med om att det är fel att tvinga någon att bli förälder men det är också fel att tvinga någon att göra abort.
så vi sitter med två delikata filosofiska o moraliska frågor. hur vi än väljer så kommer någon att bli förlorare. men ett barn borde snarare ses som en tillgång än en anledning till en förlust.

kan berätta att mina killkompisar idag inte ångrar en sekund över att ha blivit pappor. det är en stor förändring i livet men det går faktiskt att följa sina drömmar o mål även med ett barn vid sidan. det är bara du själv som stoppar dig.



idag mår jag faktiskt himla bra. vaknade visserligen halv sex i morse o kunde inte somna om. men de där jobbiga tankarna fanns inte där. de har inte dykt upp på hela dagen. inte ens den där onödiga kommentaren kan rubba mitt goda humör idag. tänker till o med ta tag i lägenheten o städa o diska den enorma disken som pryder diskbänken. kanske hinner jag träna ikväll också!


o ska ni kommentera så kan ni åtminstone stå för era åsikter o skriva era namn.


kärlek

livet innan, livet efter

i fredags var allt som vanligt.
åtminstone så var livet så som vi kände det. vi gick upp, borstade tänderna, tog på oss kläder, gick till jobb. allt var som vanligt. så som vi gjort de senaste åren.

o nu... nu går vi upp, borstar tänderna, tar på oss kläder, går till jobb. men ingenting är sig likt. människan jag träffade i fredags, som jag promenerade med på lördagsförmiddagen, är inte längre den samme. han ser likadan ut men blicken i hans ögon är annorlunda. hans rörelser är annorlunda.

jag saknar den glada, fulla fredagskillen. jag saknar mitt fredags-jag. 

jag ser mig i spegeln o möter ett rödgråtet ansikte. huvudvärken dånar i mitt huvud. jag längtar efter sömnen som är det enda som får tankarna att tystna.

men nu är allt förändrat o fredagskillen o fredags-jag kommer aldrig tillbaka. åtminstone inte i de forna skepnaderna, de skepnader vi känner igen. nu är det dags att lära känna de nya. med allt vad det innebär.



hur kan jag tvivla med allt stöd jag har bakom mig? ett helt fantastiskt stöd. jag är djupt rörd över alla fina samtal o ord. jag säger det för sällan men jag älskar er. min familj o mina vänner är världens bästa, så hur ska jag kunna misslyckas med någonting jag tar mig an? 


kärlek


mjölksyra

jag är så otroligt trött. alla dessa tankar ger mig mjölksyra.

fram o tillbaka. fram o tillbaka. vända o vrida. se från mitt, ditt håll, hans håll, hennes håll, deras håll. å ena sidan...å andra sidan.

herregud om nån kan se en sak från olika synvinklar så är det väl jag. jag är för fan expert. velpella nr 1. om andra kan se en en sak från 3-4 håll så kan jag lätt komma upp i 15-20 olika andra. hör till mitt stjärntecken att väga saker....

dygnet runt går hjärnan på högvarv. en sekunden är jag stensäker, andra inte lika, den tredje är jag nån helt annanstans, den fjärde är jag tillbaka igen. om nån tror att det är lätt för mig så tror dom fel. jag som undviker konflikter in i det längsta har skapat mig den största i mitt liv någonsin. o nu tänker jag inte ens längre på mig själv. mesproppen tänker på honom, på hur han känner, tänker, tycker. men det är väl självklart. jag böjer mig som ett grässtrå i stormen som alltid. vill så jävla gärna vara till lags, ställa saker till rätta, stryka alla medhårs, gjuta olja på vågorna.

men denna gången kan jag inte fly från mig själv. jag måste stå rakryggad. jag måste stå upp för mig själv o all min osäkerhet o den osäkra framtiden. jag har inget val. lika lite som han har. vi är lika hjälplösa o små inför det stora vi skapat. om alla bara kunde förstå det. om han bara kunde förstå det.


jackpot!

fy fan. vann gjorde jag. blev ett jävla liv.



jag är så långt ifrån en kallhjärtad person man kan komma. jag om någon bryr mig om vad alla tycker o tänker. jag om någon anpassar mig o vill vara alla till lags. om det så betyder att jag dödar mina egna behov för någon annan. well... nu är det min tur att vara egoistisk.


lucky me

om jag har otur i något måste jag ha tur i nåt annat, tänkte jag o köpte ett graviditetstest o en trisslott...

fredag, säger dom som vet

tydligen fredag igen. jävlar vad fort en vecka går. tryck på pausknappen nån gång.

jag har inget o säga. eller så har jag det?
den är sen. men det känns som om jag inte ska oroa mig. eller ska jag?
bäst att inget säga än.

älskar ljuset i september.
snart är sommaren en minne blott. snart är marie hemma igen. snart ska jag kanske flytta igen.


ibland är jag rädd att jag sitter i skiten igen. men jag är bra på att intala mig annat. jag är bra på att lura mig själv.
så jag är lurad o brukar min drog under tiden. allting är perfekt i rusets ögonblick. där finns inget missbruk. bara bruk. o jag vill igen igen igen igen....


kärlek


singelmamma

jag är den eviga singeln, brukar jag säga. men jag tror inte att nån förstår att jag faktiskt på allvar tror eller nästan känner att det är så. "nä men du kommer att träffa någon, vänta bara o se".
ibland blir jag riktigt ledsen när jag tänker på det, att det faktiskt inte skulle finnas någon för mig där ute. men för det mesta är jag nöjd. faktiskt.

det enda som känns jobbigt med singelsituationen är isåfall barnfrågan. men vill jag bli förälder finns det alternativ o den senaste tiden har jag funderat mycket på det. jag har nästan beslutat mig för att bli en ensamstående singelmamma. jag vet att jag kan klara av det. jag tror till o med att jag kommer att klara det bättre utan en man. jag har ett helt gäng med syskon som kan hjälpa till, en mamma o en pappa jag vet ställer upp, vänner med barn att umgås med. 

ju mer jag tänker på det, desto självklarare känns det för mig.
då blir man happy när de börjar visa program på teve om singelmammor!

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=95054&from=program_ao

eller när man hittar en hel förening på internet om frivilligt ensamstående mammor!

www.femmis.se

vem sitter i glashuset?

bråkig jag har varit i veckan.

jag är inte en sån som bråkar i onödan. konflikträdd som jag är drar jag mig för sammandrabbningar. jag kan ta en jävla massa skit men även jag har en gräns o när den gränsen är nådd..... ja då håller inte jag käften längre.

bråkade med kocken nere på jobb igår. verkligen bråkade. mitt under service. han tyckte att jag skulle servera hamburgare av färs som legat framme hela dagen o var varm, riktigt varm, o hade torkat på ytan. färs är ett superkänsligt livsmedel o får inte bli varmare än +8 grader. jag vägrade. ville han göra gästerna sjuka fick han ta mig fan göra det själv. då tyckte han att jag kunde lämna köket. sen var bråket i gång...

jag försöker verkligen ha ett rent samvete om jag börjar bråka o speciellt där nere. ska jag börja gnälla om att saker inte blivit gjorda måste jag ju se till så att jag har gjort dom så att jag inte får det i nacken sen. om ni förstår. o jag vet att jag gör vad jag ska. visst även jag kan missa saker. men jag sitter inte av tiden som några bakom min rygg säger.
jag städar upp efter de andra, slänger mat som är gammal, gör om såser, skär o hackar grönsaker, ser till att misen är komplett.
vägrar jobba i ett smutsigt kök med en usel mise. vägrar stå som en fitta o inte ha något gjort när en bong kommer in. men inte alla verkar bry sig om det på det stället.
jag kan komma in tre dagar senare o se att inget blivit gjort, saker i kylarna ligger kvar på samma ställen som när jag senast lämnade dem.

o ändå. hans ord gjorde mig osäker. missköter jag mig? tänk om de har rätt? tänk om jag inte alls gör vad jag ska?

när jag pratar om honom med den andra personalen håller de med mig o har märkt samma saker som jag. men sen säger han att de säger samma saker om mig som om honom. är det så att alla pratar bakom varandras ryggar o snackar en helvetes massa skit?
hur som helst är jag så trött på det. kommer ner en matchdag o hela restaurangen är full med folk o han har inte ens tillräckligt med burgare eller ens tomater! helt sjukt. preppa då! preppa! fan.


helgens pics i lightversion

             

RSS 2.0