typ trettionånting

spontan fest hos mig i lördags. så skönt med människor som inte är så förbannat svåra o måste ha veckor av förberedelser o information innan dom ens kan ta ett beslut. numera räcker det med ett sms vid 8-tiden en lördag o två timmar senare är alla samlade. cred!

halv 3 står alla på dansgolvet på kb o dansar. plötsligt sköljer en våg av ensamhet över mig. hur kan jag känna mig fullkomligt ensam när jag har fullt med människor runt omkring mig? jag tappar suget helt. robban försöker trösta o peppa mig med det är kört. jag vill bara försvinna. smsar christian. flyr till garderoben o hämtar ut jackan. springer hysteriskt upp till möllan, ser christian o slänger mig i hans famn. tårarna börjar rinna. jag fattar ingenting men det är otroligt skönt. christian förstår inte vad som hänt o blir orolig, undrar vad det är med mig men jag orkar inte svara o han slutar fråga. vi bara står o håller om varandra.

han säger hejdå till sina vänner o följer mig hem. bara följer mig till dörren o kramar om mig. jag slänger mig i sängen. tårarna slutar inte rinna. efter en stund ringer  telefonen, det är tobbe. "jag ville bara veta så att allt är okej". syster ringer en stund senare. sen ringer christian. alla dessa människor som bryr sig o finns där. o ändå denna ensamheten inom mig... hur funkar det?