niclas heter han


som får min kropp att bli några grader varmare.
som får blodet att rusa runt lite fortare.
som sover bredvid mig om nätterna.
som kan krama bort allt ont i världen.
som har fantastiskt mjuka läppar.
som har världens härligaste dialekt.
som har vackra ögon.


niclas heter han vars bröst jag tryggt somnar in på o han får mig att känna mig som en rosa, mjuk kanin.

jag minns lunarstorm

satt o läste gamla blogginlägg på lunarstorm. finns en hel del där. många är klockrena o bra skrivna. men många, många, många är deppiga, sorgliga, svarta som natten. o när jag tänker efter....fan vad jag mådde skit länge. verkligen skitdåligt i nästan 2 år. sophie 2005 o sophie 2008 är som natt o dag. visst, allt är inte tipp topp men min själ är inte längre nattsvart.

alltid emo men numera ett gladare emo!

32-åringen

låter en benämning på ett offer eller en förövare i en kvällstidning.
jag är inte en ålder. jag är sophie!

jag är den som inte bryr mig om åldrar. ändå så får alla mig att tänka på åldrar jämt o ständigt. framför allt tänker jag på min egen ålder.

ja jag vet, normen säger att när man är 32 år så har man karriär, köpt hus, skaffat barn - man har kitet helt enkelt!
well, det blev inte så för mig. jag bor i en etta i stan i stället. jag festar fortfarande. dricker mig full lite för ofta kanske. har sex lite för ofta kanske. (för ofta? kan det bli det..?) betalar inte av lån på nån bil eller lägenhet. vet knappt vad amortering är.

ibland känns det som om somliga vill att jag ska skämmas över min livstil o okunskap. förstår inte varför.
o jag kämpar. för jag vill inte skämmas över mina val. allt det där vuxna kommer att dyka upp för eller senare.

o ja, jag träffar bara yngre män. jag har alltid haft yngre män o jag vill ha en yngre man.
en äldre "färdig" man hade aldrig fungerat. jag behöver någon att växa upp tillsammans med o männen i min ålder har redan vuxit upp. jag ser inte det som ett problem men alla andra tycks göra det o är inte sena med att påpeka detta. hade det varit tvärtom hade ingen ens höjt på ögonbrynen.

hej jag heter sophie. inte 32-åringen.


kärlek

vågar knappast tänka det. än mindre säga det högt. som om orden, när de väl är där ute, bekräftar något. bekräftar min naivitet. jinxar. kanske kommer de tillbaka till mig o hugger mig i ryggen? sannolikheten är stor. mina erfarenheter säger mig det.
men när jag väl format orden, gett dem luft under vingarna o de existerar där ute, de är numera en del av historian, så vaknar en panikartad känsla inom mig.

jag tänker för mycket. herregud, jag vet.
tänk om jag kunde hitta off-knappen.

orden som jag knapp vågade tänka, än mindre yttra, är sköra som såpbubblor. jag går bara o väntar på att de ska gå sönder.

för det är det som är problemet. det som alltid varit problemet.
jag är rädd. livrädd.

försöker låta bli att vara det denna gången. vill inte vara det.
vågar jag inget, vinner jag inget.

så jag släpper livbojen.....o låter det ske.

everything, everything is magic

vill inte lämna sängen. vill ligga där med honom hela dagen. vila mitt huvud mot hans bröst. höra hans hjärtslag.
hans armar runt min kropp.

fantastiskt o magiskt.
underbara människa. jag tycker om dig.

helgen vecka 23

började bra med nationaldagsfirande på stranden i skanör med max, joz o lee. kitet för damp-barn på stranden kom väl till pass, så det byggdes sandslott, spelades volleyboll, boccia o fotboll, löstes korsord o åts grillchips.
sen beslöts det grillning i lund. så efter några snabba manövrar inne i malmö var vi snart på plats på runslingan o startade upp grillen. det åts lax o svenska jordgubbar...mmmm...

lördag på runslingan med max i svettig trädgård. åkte in till malmö efter ett tag o låg på soffan hela eftermiddagen. sen var det dags för fest hos max.

stridsvagnsspårsfyllan 2005 och bröllopsfyllan 2007 trodde jag hade satt ribban över hur full man kan bli o hur många dumma grejer man kan göra.... men tji fick jag! nånstans mellan rosévinet, whiskey o minttun tappade jag mitt förstånd o britta tog över. har en minneslucka som sträcker sig långt, långt in på natten... o en hel del grejer att lägga på dum-listan. jösses. fantastiskt hur hjärnan fungerar. eller inte fungerar. hittade hem gjorde jag iallafall. barfota...

men söndagmorgonen var superdobro i armarna på en söt östgöte....
hans dialekt satte igång minnena. linköping för en herrans massa år sen... ja det var tider det!

men snart var det dags att lämna den varma, mjuka kroppen o åka till lomma för bakfyllebad o solsken med lee, max o joz... hittade conny kånken, pamp o den andra på stranden, o slängde oss ner bredvid dom. vattnet var underbart för en bakfyllekropp...aaahhhh....

söndagkväll o på väg till sösdala för besök hos kusin o kusinbarn. nyfödda lilla phoebe o 15 månader gamla teo. sååå söta. vi får söta barn i vår släkt. det är ett som är säkert!


fullspäckad helg o hej, SOMMAREN ÄR HÄR!!

RSS 2.0