32-åringen

låter en benämning på ett offer eller en förövare i en kvällstidning.
jag är inte en ålder. jag är sophie!

jag är den som inte bryr mig om åldrar. ändå så får alla mig att tänka på åldrar jämt o ständigt. framför allt tänker jag på min egen ålder.

ja jag vet, normen säger att när man är 32 år så har man karriär, köpt hus, skaffat barn - man har kitet helt enkelt!
well, det blev inte så för mig. jag bor i en etta i stan i stället. jag festar fortfarande. dricker mig full lite för ofta kanske. har sex lite för ofta kanske. (för ofta? kan det bli det..?) betalar inte av lån på nån bil eller lägenhet. vet knappt vad amortering är.

ibland känns det som om somliga vill att jag ska skämmas över min livstil o okunskap. förstår inte varför.
o jag kämpar. för jag vill inte skämmas över mina val. allt det där vuxna kommer att dyka upp för eller senare.

o ja, jag träffar bara yngre män. jag har alltid haft yngre män o jag vill ha en yngre man.
en äldre "färdig" man hade aldrig fungerat. jag behöver någon att växa upp tillsammans med o männen i min ålder har redan vuxit upp. jag ser inte det som ett problem men alla andra tycks göra det o är inte sena med att påpeka detta. hade det varit tvärtom hade ingen ens höjt på ögonbrynen.

hej jag heter sophie. inte 32-åringen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0