typ trettionånting

Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var länge sen, jag borde ringt men å ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex men det är inget mellan oss
Vi bara lallar runt på Karl Johann och jag behövde komma loss
Här färgas molnen i en skymning ganska ståtligt över Grand
Och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, Om du minns

Men det va längesen, ja det var evigheter sen nånting brann iallafall nära mig
Har du hittat hem? Jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt
Det är så mycket som man borde klarat av vid det här laget och bestämt
Och det har inte samma charm att ragla hem klockan fem
Det är inte lika inspirerat nu som 1995, Om du minns

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt
Och sjunger "Vart tog den där elden vägen?"

A Vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu, förlåt om jag är bitter och cynisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du fast jag vet fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
Men nånstans har man iallafall kommit och man vet vad man behöver
Och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, Som du vet

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardags lunken lagt sig över torgen
Vi kan väl andas igen, och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen
Ja man får välja själv och ta saker som dom är, är det jobbigt att tiden går och man blir
äldre eller kul att va med
Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
Det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, Som du vet

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt
Och sjunger "Vart tog den där elden vägen?"

Du har hittat nån att bli gammal med, jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla "bättre förr" och för leda och tristess

Lycka till, nu är det skymning här i Oslo vi ska ut och göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner och håll blickar kvar i skyn
Det är så många, så många som vill ta en ned på jorden
och vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga norden

/Lars Winnerbäck

i går föll jag.
för en stund kände jag smärta o en otrolig sorg.
o jag grät. jag grät för misslyckandet som jag varit medveten om en lång tid.
o med tårarna rinnandes längst kinderna kom insikten mig till mötes.
o med det samma försvann sorgen.

jag vet nu att jag valt det själv. jag vet varför jag väljer det också. o jag hade kunnat välja bort dig. det handlar inte om styrka som jag trodde. det handlar om att jag hellre vill ha et så än något seriöst, något inpå livet, något avslöjande.
jag säger att jag saknar kärleken. men när den erbjuder sig flyr jag.
kärleken hade fått mig att ta av rustningen, riva murarna.
kärleken hade fått mig att känna mig liten. svag. oerfaren. osäker. obildad. dum.
bättre då att vara säker på jag blir blåst av en idiot. då vet jag iallafall.
på något sätt kan jag till o med lura mig själv attdet är okej. att jag egentligen inte är berörd av det.

(men bakom fasaden sitter jag i ett hörn, benen uppdragna till hakan o gråter stilla. men du får aldrig veta)

förhållande är bara en del.
hela mitt liv är fyllt med rädsla för något seriöst. så fort något blir seriöst finns risken att bli avslöjad, att någon ser igenom o ser hur det egentligen ligger till. med något seriöst kommer också risken o chansen till misslyckande.

så jag leker bara. låtsas. så långt det går.o när någon råkar komma lite för nära - dags att gå vidare.

nu sitter jag här. förstår problemet. det står här svart på vitt.
hur går man vidare? hur släpper jag på kontrollen? hur släpper jag fasaden?
vad existerar bakom fasaden?
tänk om där inte finns någonting alls? men finns det ens något när fasaden är uppe?
finns jag? VEM är jag?

det finns ta mig fan inget äkta alls i mitt liv! allt är uppbyggt av drömmar o fantasier.

på onsdag blir jag 31 år gammal.
jag lever som en tonåring.
så vad gör man?

jag vet vad jag gör nu.
jag gråter. hejdlöst. andlöst.
tröstlöst.

imorgon ska jag försöka göra något seriöst. jag ska försöka att inte vara rädd.
men tills dess gråter jag för allt  som gått förlorat.

im the pretender.

hela förra veckan var jag o bom-bom på regementet på revingehed o jobbade som funktionärer på nordiska mästerskapet i militär femkamp.

5 dagar.
män i grönt.
män med vältränade kroppar i trikåer.
skog o frisk luft.
mat var 3e timme.

kan livet bli bättre?

det har iallafall fått mig att fundera på många saker. det har verkligen rört om i grytan.

over and out