typ trettionånting

jag spenderade mycket tid åt att vara nedstämd
jag var fångad i en kittel av hat
jag kände mig förföljd o paralyserad
jag trodde allt annat skulle vänta

medan du slösar tid på dina fiender
uppslukad i en feber av ondska
bortom din tunnelsyn bleknar verkligheten
som skuggor i natten

att tvinga dig själv till försiktighet
kommer inte att hjälpa alls
därför det finns ingen att räkna med
när Den Rätte går ut genom dörren

kan du se att dina dagar är fördömda av mörkret?
är det sant att du slår dina knytnävar mot golvet?
fast i en värld av isolation
medan murgrönan växer över dörren

så jag öppnar dörren för mina fiender
och frågar om vi kan börja om på nytt
men dom ber mig snällt att dra åt helvete
du vet att du helt enkelt inte kan vinna


("lost for words" pink floyd)