typ trettionånting

jag är så otroligt trött. alla dessa tankar ger mig mjölksyra.

fram o tillbaka. fram o tillbaka. vända o vrida. se från mitt, ditt håll, hans håll, hennes håll, deras håll. å ena sidan...å andra sidan.

herregud om nån kan se en sak från olika synvinklar så är det väl jag. jag är för fan expert. velpella nr 1. om andra kan se en en sak från 3-4 håll så kan jag lätt komma upp i 15-20 olika andra. hör till mitt stjärntecken att väga saker....

dygnet runt går hjärnan på högvarv. en sekunden är jag stensäker, andra inte lika, den tredje är jag nån helt annanstans, den fjärde är jag tillbaka igen. om nån tror att det är lätt för mig så tror dom fel. jag som undviker konflikter in i det längsta har skapat mig den största i mitt liv någonsin. o nu tänker jag inte ens längre på mig själv. mesproppen tänker på honom, på hur han känner, tänker, tycker. men det är väl självklart. jag böjer mig som ett grässtrå i stormen som alltid. vill så jävla gärna vara till lags, ställa saker till rätta, stryka alla medhårs, gjuta olja på vågorna.

men denna gången kan jag inte fly från mig själv. jag måste stå rakryggad. jag måste stå upp för mig själv o all min osäkerhet o den osäkra framtiden. jag har inget val. lika lite som han har. vi är lika hjälplösa o små inför det stora vi skapat. om alla bara kunde förstå det. om han bara kunde förstå det.